När man tröttnar på sin egen genre

Läste precis ut ”a court of thorns and roses”. Den var egentligen bra, men jag fick ingen wow-känsla direkt och det var inget som drog i mig att fortsätta läsa. Jag gjorde det mest för att jag tänkte att det är lika bra att läsa ut den. Det kändes lite tråkigt och efteråt förstod jag inte riktigt varför jag inte hade tyckt om den, för den hade så mycket som jag borde gilla. Men jag tror att det handlar om att jag har tröttnat lite på fantasy. Jag älskar fortfarande att skriva det, att fylla mitt huvud med galen fantasi, men när det kommer till att läsa fantasy så känner jag mig lite mätt. Det känns ofta som om jag läser samma och jag vet oftast vad som ska hända, inget förvånar mig.

Så på sistone har jag försökt läsa annat, framförallt feelgood och romance. Visst är det ganska lätt att förutspå vad som ska hända där också men jag gillar verkligen de genrerna ändå. De är så lätta att ta till sig, så lätta att känna igen sig i och fyllda av fina känslor som smittar av sig.

Just nu lyssnar jag på ”in i minsta detalj” av Kristin Emilsson. Har hunnit ungefär halvvägs och tycker den är jättemysig. Hon är verkligen duktig på att beskriva detaljer och använda alla sinnen, allt finns där. Läsaren vet hur alla detaljer ser ut, hur det doftar, vad som låter. Allt. Oerhört mysig bok!

Hoppas att jag snart hittar tillbaka till suget för att läsa fantasy. Alla de böcker jag valt till #hyllvärmare2017 är ju fantasy så det var ju inte direkt bra val x)

IMG_4094 (kopia).jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s