Varför går tiden så fort? Vi är redan i mitten av april. Det här är inte bra x) Bestämde mig för att rada upp alla uppgifter jag har att göra för att få lite översikt (blir så förvirrad nu när jag läser tre kurser samtidigt) och upptäckte att det var en hel del, vilket gjorde mig liiiiite stressad. Och så var det ju den där boken med… Jisses. Får se till att spendera en del dagar på bibliotek alt. i skolan nu så jag får saker gjorda, för hemma fastnar jag ju bara med någon serie, haha.

Men det finns ju positiva saker med att tiden går fort också, för det gör ju att sommaren närmar sig med stormsteg. Längtar så sjukt mycket efter värme. För en gångs skull ska vi faktiskt åka iväg på lite semester också. Planen nu är några småresor inom Europa istället för en stor, sen får vi se exakt vart det bär av. Kul ska det bli i alla fall!

Dessutom har jag precis fått sommarjobb. Min plan var ju egentligen att plugga i sommar, men då man inte får veta om man kommit in förrän den 2 maj så fick jag lite panik. Så jag sökte jobb ändå och lyckades få ett jag sjukt gärna ville ha. Så nu ska jag jobba istället. Får se om det kanske blir någon kurs också, beror lite på vilka jag kommer in på av de jag sökt (hoppas på kreativt skrivande, men samtidigt vet jag ju att det alltid är flera tusen som söker den).

Och så var det ju SciFiWorld förra helgen. Det gick helt klart bättre än i Stockholm och det var fler besökare. Så det kändes som en bra helg! Verkar som om mässor i Göteborg är de som funkar bäst för oss 😉

Så här kommer lite bilder från helgen, om ni vill veta mer om hur det var på mässan kan ni lyssna på senaste Kaffepaus JKPG där vi pratar om det, fler bilder hittar ni också på vår blogg hos JKPGblogg (Jesper var lite bättre på att ta bilder än jag). Nu ska jag fundera vidare på vad jag ska bjuda på för påskmiddag imorgon.. Glad påsk!! ❤

Väldigt lång kö till årets SciFiWorld, särskilt på lördagen. 

Det enda jag köpte på årets SciFiWorld, tre illustrationer gjorda av Elin Lindberg. Väldigt fina! Passar bra på kontoret ihop med de jag har från Charlotta Bävholm och Alex Aasen. 

Blev taggad av Siri att göra denna lilla tagg 🙂 Så here we go!

Nu i dagarna har både min förläggare Caroline och förlagskollegan Astrid fått hem nya böcker. Och även om jag visserligen känner mig väldigt glad över mina fina nytryck så kan jag inte låta bli att känna ”jag vill också…”. Men mitt manus är ju inte riiiiiktigt där än om man säger så. Det kommer dröja ett tag till. Men den som väntar på något gott… 😉

Inspirationsbilder från Pinterest!

Skolan har bara varit igång två veckor. Tror jag i alla fall, känner mig lite veckovill just nu. Vet inte riktigt vilken dag det är heller. Helt plötsligt var allt bara igång igen. Massa saker som händer, saker som ska planeras och dagarna är fyllda av både roliga och tidskrävande saker. Första kursen blev lite kaosig, troligen pga att jag hade lite dåligt fokus där första veckan. Så den här veckan har min hjärna varit lite all over the place. Men det rättar vi till i nästa kurs, haha!

Litteraturrundan och Bokmässan närmar sig och idag fick jag hem en försändelse böcker från förlaget med nytryckta böcker. Och de är så fina! Är extra förtjust i ryggen eftersom ryggen på de tidigare versionerna varit lite väl simpel så var det kul att se att det hände något där när de stod i hyllorna. Dessutom är det rätt komiskt att se hur första upplagan av Födelsemärket såg ut i jämförelse med den här, tjockleken skiljer sig väldigt måste jag säga. Tänk att en ny inlaga kunde få boken att bli så mycket smalare, haha!

Något annat som närmar sig är den deadline jag satt upp för ”Magin vaknar” och jag har inte alls prioriterat den på sistone. Tänker alltid att ”jo men den där dagen, då hinner jag” sen kommer den dagen och så går den i ett i alla fall utan att jag hunnit så mycket som titta på manuset. Så irriterande. Men men, jag har satt deadline för sista oktober. Då är min plan att det ska vara tillräckligt färdigt för att kunna vila under november när jag jobbar på något annat och kanske till och med kunna ta sig igenom en första testläsning. Men just nu känns det som om det är en väg kvar dit.. Så det gäller att jobba på i så fall!

Något som det dock inte alls är dåligt med är inspiration. Inte bara till ”Magin vaknar” utan till massa andra manus också. Inspirationen bara flödar, vilket är helt underbart. Jag måste bara se till att göra något vettigt med den också!

Fick in en liten fråga som jag tänkte försöka svara på idag. Perfekt att få in frågor när man inte riktigt vet vad man ska blogga om emellanåt 😉

Ellen skriver:

Kan inte du skriva någonting om hur du arbetar med flera manus samtidigt/om du gör det och hur du tänker när man får idéer till nya manus. Jag skriver på ett just nu och så fick jag bara häromdagen en idétill ett annat manus. Vet att jag borde fortsätta med det första, men har inte haft en sådan glädje och inspiration till skrivande som jag har med det andra på flera år. Jag har för mig att du skrivit om att du själv haft det här problemet förut, så skulle vara roligt ich hjälpsamt att höra din åsikt!

Så nu ska vi se om jag kan få till något vettigt svar. Har ju tidigare nämnt att jag ofta skriver på flera manus parallellt. Oftast har jag ett huvudprojekt, som just nu är ”Magin vaknar”, och sedan skriver jag på andra saker vid sidan om. Om jag till exempel tröttnar på mitt huvudprojekt så kan det vara skönt att skriva om något annat en stund eller så får jag helt enkelt en idé som inte kan vänta tills det andra projektet är färdigt.

Att veta vilket man ska prioritera är alltid svårt. Just nu slits jag mellan urban fantasy-romanen ”Magin vaknar” och ”Mellody Looh – Förvandlingen” som är sista delen i min trilogi vilket leder till att jag helt enkelt får jobba med dem parallellt för att inte alla idéer ska spränga mitt huvud. Jag har dock bestämt mig för att ”Magin vaknar” är den som ska bli färdig först och anledningen till att det blev just den var att den redan var halvfärdig när jag började skriva på ”ML – Förvandlingen” så då kom det liksom naturligt att den skulle vara mitt huvudprojekt.

Rent praktiskt brukar jag göra så att när jag har en skrivdag/skrivkväll så brukar jag känna efter vad det är jag är sugen på att skriva på just då. Har jag mer inspiration för det ena än för det andra så jobbar jag med det, om jag känner samma inför båda satsar jag på mitt huvudprojekt först. Om jag har en hel dag till att skriva kan det hända att jag skriver på två manus under samma dag också, men om jag bara har en kväll brukar jag försöka fokusera på ett. Sen kan man såklart ha ett litet anteckningsblock bredvid sig och skriva upp idéer som dyker upp till det andra manuset under tiden.

Och där är väl det bästa tipset – som jag hört från otaliga andra författare också – att så fort man får en ny idé så kan det vara smart att antingen ta ett helt nytt anteckningsblock till just den idéen, alternativt att ha ett block som du bara har för att samla idéer i. Jag kör lite blandat om jag ska vara ärlig. Det blocket där jag samlar idéer är extremt rörigt med post-it lappar överallt och överstrukningar hit och dit men samtidigt väldigt inspirerande att titta igenom och upptäcka hur många grymma idéer jag har fått, haha. Dock är det lite farligt att titta igenom det när man redan har skrivprojekt igång, för då vill man bara börja på fler 😉

Annars gillar jag att ha ett block för varje manus, av den enkla anledningen att då går det att samla varenda liten tanke man får om det manuset där i. Till exempel de idéer man får medan man jobbar på ett annat manus. Då klottrar man ner det där lite snabbt och stoppar undan idéerna till nästa gång man har tid att jobba på det manuset. Går ju såklart bra att ha ett separat Word-dokument för det också om man inte känner att man vill vara som mig som har 1000-block utspridda i lägenheten, i mina väskor, i skåpet på jobbet, hos min mamma osv..

Så ja, jag vet knappt om jag har svarat på din fråga Ellen? Klockan är trots allt 8 på morgonen nu, jag ska snart till jobbet och har aldrig varit bra på att vara morgonmänniska, haha 😉 Men mitt tips till dig är att inte tvinga dig själv att skriva på ditt pågående manus hela tiden utan skriv lite på den nya idéen ett tag, sen kommer förhoppningsvis idéerna och glädjen tillbaka till det gamla manuset med. Så brukar det åtminstone funka för mig. Om jag tar en paus med ett annat manus så är det som om karaktärerna i det förra blir frustrerade och fyller min hjärna med massa spännande historier om dem bara för att jag ska komma tillbaka och då blir jag sugen på det där andra manuset igen.

Hoppas det var ett någorlunda svar på din fråga! 🙂

Igår fick jag en ny recension. Denna gång från författarkollegan Sarah C. Ödman. Eftersom hon inte har någon egen blogg eller Goodreads utan skickade recensionen i ett word-dokument tänkte jag publicera den här, eftersom jag tyckte den var så fin! ❤

När jag började läsa första delen (Födelsemärket) i Gabriellas serie, så trodde jag något helt annat än det jag är medveten om nu. Jag trodde verkligen efter de första kapitlen att det skulle bli någon form av vampyr-kärleks historia som lockade till sig tonårstjejer på samma sätt som min badrumslampa gör med dessa demoniska nattfjärilar. En sådan bok, vars kliché spydde ut nästa kliché. Jag dömer fort om precis allt – dumt eller inte – det har jag alltid gjort. Dock på grund av att jag i nio gånger av tio haft rätt.

I detta fall dock, så älskade jag att för en gångs skull ha fel.

Min uppgift är att skriva om andra delen, men jag tyckte ändå att den första åtminstone skulle få komma in på något hörn ändå, eftersom den första boken i en serie/trilogi utgör grunden för det mesta.
Den grund Gabriella la med Födelsemärket är svår att beskriva. Du vet inte vad som kommer ske, utan lämnas lite åt din egen fantasi. Flera alternativ på fortsättning dyker upp samtidigt som du givetvis har vissa önskemål själv. Den första boken var därför en sådan som jag tyckte om ju längre jag läste den. Man fann ett djup i karaktärerna (vilket tonårs-vampyr-draman sällan ger) och man fann, framför allt, ett djup i själva storyn.

Efter att ha läst första boken i en serie, så frågar man ju sig alltid – vill jag läsa fortsättningen?
Hell Yeah.

Flykten hade en händelserik inledning. Nya karaktärer, nya tankar som virades om huvudkaraktärens problem sedan tidigare. Prologen från Födelsemärket är i mina ögon svår att slå, men här levde författaren upp till mina förväntningar.

Jag tycker om Gabriellas påhittighet och hur hon gång på gång överraskar läsaren med både de känslor och händelser som hennes karaktärer upplever. Du kan inte förutspå vad som kommer att ske.
Är den här personen god eller ond?
Kommer dessa två bli sams?
Gömmer sig någon romantik här, eller vill författaren bara att du ska tro det?
Var kommer hela ekipaget att hamna nu?
Vem hjälper – vem är vän och vem är fiende?
Och den, för min del, återkommande frågan: Vem dör härnäst?

Jag vill inte kunna förutspå vad som ska hända. Det är något som deckarförfattare får mig att göra i deras böcker och filmer. Jag vill bli överraskad och inte ha någon aning om hur det hela kommer att sluta. Samtidigt så vill jag lära känna karaktärerna. Veta deras historia, deras tänk och vad som är rimligt för dem att säga och göra. Med huvudkaraktären, Mellody, är det dock lite svårt. Hon är två personer i en och samma, så jag antar att det förklarar allt.
Till en början så trodde jag att med dessa två personer så fanns det två sidor – en god och en ond. Så borde det ju regelmässigt vara, för det är ju vad man är van vid.

Ändå får jag känslan av att så inte är fallet. Den onda Mellody verkar vara något mer än just ond. Visst, jag kanske inte håller med om allt hon gör och säger, men jag förstår henne. Hon är sin egen karaktär och vissa situationer hanterar hon helt enkelt bättre än Erika. Hon är hårdhudad och tuff. Hon struntar fullständigt i om hon trampar någon på tårna – och dyker det upp något framför henne så spottar hon det bara i ansiktet och fortsätter. Så, med viss brist på fin franska kan man ju säga att inte en jävel vågar lussa med henne. Hon vet vem hon är och hon står fast vid det.
Vem vill inte ha dessa egenskaper?

Dock så faller mycket av storyn på Erika och hennes kamp mot Mellody. De är inte sams och det beror förmodligen på att de är så fruktansvärt olika. Den ena vill något, medan den andra säger nej. De bråkar, de krigar och saknar all form av förtroende för varandra. Man tänker i början att den ena skulle klara sig bättre utan den andra, men ju mer man läser så inser man att dessa två faktiskt rent av behöver varandra.
För vi har ju alla olika sidor inom oss själva. Vissa bättre, vissa sämre.

Den karaktär jag dock tycker bäst om är systern, Rose. Hon är, som man brukar säga, spot on. Utseendet, namnet, historian – jag vill bara veta mer om henne. Jag tycker bättre om henne än huvudkaraktären, men skulle absolut inte vilja ha henne i det rampljuset som Mellody står i. Utan hon är perfekt som hon är, precis där hon blivit placerad av författaren. Hon är osjälvisk mot andra samtidigt som hon inte riktigt vågar vara det mot sig själv. Mellody fortsätter att vända hennes värld uppochner, men bandet mellan dessa två lär förhoppningsvis inte kapas.

Med andra ord – böckerna är inget som jag skulle plocka upp och läsa om inte någon lagt dem i mina händer. Jag gav dem en chans, och det är inget jag ångrar. Gabriella är duktig, och jag hoppas verkligen att hon fortsätter skriva. Hennes stil må vara lite för skyndsam ibland, men i slutändan vill man återvända till hennes och Mellodys värld. 

Sarah C. Ödman

Jag och Sarah på SmåLit i våras!

Jag är så sugen på att åka på en skrivkurs. Men som student måste jag säga att det känns som rätt onödiga pengar eftersom de flesta jag tittat på ligger mellan 3000-5000 kr för bara ett par dagar. Har dock funderat på att kanske gå en webbaserad skrivkurs eftersom jag misstänker att de är billigare (då behövs ju ingen lokal att hålla kursen i exempelvis). Har inte lyckats hitta någon än, men det borde ju finnas kan jag tycka.

Så varför vill jag gå en skrivkurs då kanske ni undrar? Förut har jag inte alls varit särskilt sugen på det utan har tänkt att det känns som bortslösade pengar eftersom jag ju redan kan skriva. Men sen har jag hört från vänner och bekanta vilket otroligt flyt de brukar få efter en skrivkurs och det är väl lite det jag är ute efter. Vet att en av författarinnorna bakom ”Författarpodden” skrev klart sitt manus på bara ett par veckor efter att hon hade varit på en skrivkurs eftersom hon kom in i ett sånt flyt. Och med tanke på hur trögt det går för mig just nu så hade jag verkligen behövt det.

Förutom det tänker jag att det alltid finns en massa jag kan förbättra. Jag ser fortfarande mig själv som en nybörjare fastän jag publicerat två böcker och om 10 år räknar jag med att skriva tre gånger så bra som jag gör nu, minst. Och jag tror att en skrivkurs kan vara ett steg i rätt riktning.

Men sen återkommer jag ständigt till den där frågan: kommer en webbaserad kurs verkligen ge mig det där?

Jag har ju anmält mig till mejlkurser där jag kanske följt en eller två av övningarna, för att sen glömma bort att jag ens är med i kursen. Eller som den där 100 dagars utmaningen som ju inte gick speciellt bra den heller, eftersom det handlade om att på egen hand sätta sig ner och faktiskt skriva. Tror det skulle bli exakt likadant med en webbaserad skrivkurs där föreläsningar och övningar presenteras via ett webbinarium medan jag som tittare sitter i soffan i min morgonrock och egentligen inte blir taggad på att göra något mer än att titta på en tv-serie istället.

Så med tanke på min dåliga självdiciplin när det kommer till skrivandet borde jag kanske spara pengar till att åka iväg på en skrivkurs istället och se det som en investering i min framtida karriär..

Vad tycker ni om skrivkurser? Har ni varit på några? Vilka rekommenderar ni? 

Temabild