Två manus i huvudet

Den som tror att det är lugn och ro nu för att MV kommit tillbaka från tryckeriet tror fel. Min hjärna jobbar redan vidare med nästa manus. Eller egentligen två. Ett som jag inte riktigt vet när jag ska hinna skriva, men som inte vill lämna mig ifred. Det är en prequal till Mellody Looh-trilogin där man får följa en av seriens bikaraktärer. Har haft lite lösa idéer till den förut, men idag fick jag plötsligt en idé som knöt ihop allt. En stomme att bygga historien runt. Tanken är att det ska bli en kortroman, men återstår väl att se 😉 Kanske blir den längre. Har gjort ett testomslag (eftersom jag bara inte kan låta bli) och funderar lite på att publicera den på Wattpad medan jag skriver första utkastet. Samtidigt känns det lite otäckt att släppa det man skrivit direkt utan redigering, haha. Får se hur det blir. Men det kanske får bli något jag skriver parallellt med Förvandlingen.

l.a.m till insta

Annonser

Det här med läsålder…

Har funderat rätt mycket på det här med ålderskategorier på böcker på sistone. Vad är det egentligen som avgör vilken kategori en bok hamnar i? Satt och kikade på den där boken ”And I Darken” nu som jag är väldigt sugen på att läsa och såg att andra boken i serien låg under åldersgrupp 12-15 på bokus. Jag som hade tänkt den som en unga vuxna-bok med tanke på att hon beskrivs som väldigt brutal i baksidetexten (sen kanske hon inte alls är så hemsk ändå, vet ju inte det eftersom jag inte läst den men bara av den texten att döma). Och med den baksidetexten hade jag nog inte velat ha den på 12-15 år utan åtminstone på tonår.

Daniel tyckte jag lät gammal när jag uttryckte detta hemma och att ungar i den åldern visst kan läsa sånt och jo, det är klart. Men man börjar ju ändå undra vad det är som gör att en sån bok hamnar i den ålderskategorin. Tänker på min MV nu som är ganska brutal och blodig där huvudkaraktären dödar rätt många under bokens gång, den hade jag inte riktigt velat sätta under 12-15 år.

Jag hade egentligen inget intressant att komma med här, bara något jag funderade på. Vi kommer ha en paneldiskussion om det här med ungdomsfantasy och då misstänker jag att den här frågan säkert lär dyka upp. Om ni vill lyssna på den så är det 11.00 den 30/9 på Göteborgs stadsbibliotek som gäller, om ni är på plats redan 10.30 får ni även höra en paneldiskussion om politik inom fantasy.

Är det nån som läst ”And I Darken” och vet hurdan den är? Tänker som Throne of glass tycker jag låter hemskare än vad den egentligen är, så det kanske är samma med den här.

Måste köpa versionen med tjejen på omslaget sen när jag väl köper dem. Tycker de är så mycket finare än de andra med blad, eller åtminstone inger de en annan känsla. Jag gillar folk på omslagen, haha!

and-i-darken-book-cover-battle-us-uk.png

Ep4 – Ta hjälp av testläsare

En vecka senare (fy vad seg jag är ibland, haha) så är avsnittet uppe. Jag delar med mig av det jag vet om testläsare efter mina två böcker och försöker bland annat svara på frågorna:

  • Vad är en testläsare?
  • Hur hittar man dem?
  • När ska man skicka iväg manuset?
  • Vilka frågor kan man ställa?

Ni kan som vanligt lyssna både via iTunes eller på livetsomforfattare.libsyn.com

livet-som-fo%cc%88rfattare-logo

Steg 5 – this might be ok.

Det tog en del grubblande, diskussioner med mina bollplank, stirrande ut i tomma intet och en stor mängd post-it-lappar, men nu har jag hamnat på steg 5 i den där kreativa processen. Det kan nog bli nått bra av det här ändå. Har suttit och förberett frågor till testläsare fastän manuset inte riktigt är färdigt att skickas än och försöker bestämma mig för hur många jag ska skicka det till. Hade först bara tänkt ett par stycken men nu börjar jag undra om jag kanske borde skicka till fler och då gärna några som inte ens läst Mellody Looh för att se om de förstår världen. Alla som läst Mellody Looh kommer definitivt förstå tror jag men tanken är ju att man ska kunna läsa den här boken utan att ha behövt läst serien eftersom de egentligen inte hör ihop så då måste den ju funka fristående.

Idag är min plan att sitta på balkongen med datorn i knät tills jag ska träna vid 17-tiden ikväll. Känns som en bra plan! Ska försöka spela in ett nytt avsnitt till ”Livet som författare” också så håll utkik här i dagarna om ni brukar lyssna på den 🙂

IMG_5388

Det går lite trögt…

Ibland undrar jag hur jag har kunnat skriva färdigt två böcker, för jag tycker inte att jag gör annat än fastnar. Idag har jag haft hela dagen till att skriva men det har inte hänt mycket måste jag säga. Istället har jag känt att jag nog bara ska skrota det här manuset. Vet att alla författare (kanske inte alla, men flertalet i alla fall) har sådana dagar och det är inte direkt första gången jag tycker att mitt manus suger under redigeringsarbetet, men fy vad jobbigt det är. Det känns som om man jobbar i motvind. Har velat slänga iväg datorn minst tjugo gånger idag (borde nog byta till block som inte går sönder om jag kastar det, haha).

Usch, jag gillar inte den här delen av att vara kreativ, hade gärna hoppat över både steg 3 & 4 i den där processen.. Men det är väl bara att bita ihop och ta sig igenom det, innan jag vet ordet av så har jag hamnat på steg 5 igen och ser ljuset i tunneln. Åtminstone hoppas jag det.

The-Creative-Process.png

När man har skapat en för stark karaktär

Jobbar på förfullt med Förvandlingen och sliter för att komma ikapp med NaNoWriMo. Har ju sagt innan att jag inte är varken orolig eller stressad över att ligga efter, men nu börjar det faktiskt kännas lite grann. 3333 ord behövde jag tydligen skriva om dagen för att bli klar i tid, vilket i och för sig inte är någon omöjlighet men ändå.

Hur som helst, det var inte det jag tänkte gnälla över. Istället tänkte jag skriva lite om det där lilla problemet med att skapa en allt för stark huvudkaraktär. Under mina två första delar av Mellody Looh-serien har jag visat att Mellody klarar rätt mycket, fastän hon sats på prov en hel del. Så nu börjar det nästan bli lite svårt att ge henne utmaningar. Jag har en del ess kvar i rockärmen så hon får nog lite att bita i (hihi), men ändå. Tanken slog mig nu när hon alldeles för lätt tog sig ur en fightingscen som jag trodde skulle ge mig rätt många ord. Men icke. Hon var för bra helt enkelt.

Det här är något man märker rätt tydligt i vissa serier också när de har pågått i flera säsonger. Till exempel Vampire Diaries som hela tiden ska försöka komma på en skurk som var värre än den andre som de precis besegrat. Tillslut börjar man ju undra hur långt de kan gå egentligen? Någon gång måste de ju ha nått toppen och besegrat den största, styggaste, starkaste, sjukaste skurken som finns?

Jag har fått frågan om hur jag vet att min trilogi kommer bli just en trilogi och varför jag inte tänkt fortsätta med den efter den här boken. Delvis för att jag känner att Mellodys historia helt enkelt tar slut där, det var så långt jag hade planerat den och ser ingen anledning att dra ut på den. Men även det här är en betydande faktor. Jag vill inte att det ska kännas som om det hela tiden dyker upp någon ny, mystisk varelse som man aldrig har hört om förut och som hon ska kämpa mot.

Jag menar vi minns ju alla (eller tja, alla TVD-fans i alla fall) när Damon var den största, styggaste, starkaste, sjukaste skurken i stan. Sen kom Katherine. Sen kom Originals. Sen kom … Ah jag vet inte ens. Ni fattar poängen! Till slut blir det bara för mycket med karaktärer som klarar av vad som helst, någon gång måste det ju vara stopp.

0662e30f8bd3e08594bbb62920edaf3b